Don´t worry
Kategori: Allmänt
Chapitre 3 - The evil wake up
Kategori: Allmänt
(Tuva´s bild, men novell-Julias outfit)
2010, Julia
*pip, pip, pip,* Uh, redan? Jag satte mig upp i sängen och slog sömnigt av alarmet. Klockan var 10.00, alltså måste dem andra sova. Jag klev försiktigt upp från sängen och smög till andra sidan av bokhyllan, till Ariadne. Sedan gick jag så nära det gick så att jag kunde känna hennes andetag i mitt ansikte. Jag tog ett djup andetag, hoppade upp i sängen och började skrika. “GOD MORGON!!” skrek jag så högt jag kunde. Ariadne skrek till och fäktade med händerna. “Ari, chilla! Det är bara jag!” sa jag och gick av sängen. “JULIA! Du får inte göra så!” sa hon surt. “Jag sov”. “Jaa, det gjorde du. Men inte längre.” sa jag kaxigt. “Blää” sa hon och kastade en kudde på mig.
“Nu när jag ändå är vaken, vad ska vi göra idag?” sa hon och satte sig i sängen. “Jag vet inte kan..” hann jag säga innan Jaqculine och Charlotte rusade in i rummet. “JULIA VAD ÄR DET MED DIG!?” skrek Charlotte och hon lät väldigt trött. “Det är ganska bra.” sa jag och log. Hon suckade buttert och gick tillbaka till sitt rum. Jaqculine tog upp kudden som Ariadne hade kastat och kastade den på mig och gick sedan. Jag mumlade något och tittade konstigt mot dörren som om dem såg mig. “Ser du? Det är det som händer om man väcker folk!” sa Ariadne och steg upp från sängen. Hon gick in till badrummet, låste och sedan hörde jag duschvattnet rinna. Jag reste mig från hennes säng och gick in till Walk-in-closet:en för att välja kläder.
Jag tog ett par pösiga leopardbyxor och en vinröd tröja. En väldigt snygg outfit, bra när det är lite kallt ute. Jag matchade kläderna med ett silvrigt armband. Sen gick jag och satte mig i sängen och började läsa en modetidning. Efter några minuter kom Ariadne ut med en handduk virad runt håret och en runt hennes kropp. En varm vind for mot mig och jag kände lukten av tvål och schampo. “Hej.” sa jag utan att släppa blicken från tidningen. “Hej, ska inte du duscha?” frågade hon samtidigt som hon öppnade dörren till Walk-in-closet:en. “Neeh, gjorde det igår. Gjorde inte du det också?” frågade jag. Hon ryckte på axlarna och stängde om henne när hon hade gått in i WIC:en. “Är det kallt ute!?” hörde jag henne ropa inifrån. “Som det brukar vara i februari väl!” ropade jag tillbaks. “Okej!”. Jag lade ner tidningen och gick ner till köket. Mamma, pappa och Emanuel var redan i köket och det luktade rostat bröd. “Morning” sa mamma och räckte en skiva rostat bröd till mig. “Morning” svarade jag och tog brödet. Sedan bredde jag på ett lager nutella på mackan, hällde upp ett glad äppeljuice och satte mig bredvid Emanuel och pappa.
“So what are we gonna do today?” frågade jag efter jag tagit ett bett på mackan. “Your mother and I was thinking about assemble them new swings. What do you think?” svarade pappa. “Yes, Sure.” Då kom Ariadne, Jaqculine och Charlotte ner för trappan och Charlotte såg surt på mig. “Where is Bridget? frågade jag. “Sleeping, lucky her.” sa Charlotte och tittade menande på mig. “You could sleep if you wanted to.” sa mamma som inte hade märkt blicken Charlotte gav mig. “Ha! Sleeping? With Julia in the house?!?” utbrast Charlotte förvånat. “Julia. What have you done this time?” frågade mamma och satte händerna på hennes höfter. “ First, what do you mean you this time? I usually just do like 1 thing... a week.” sa jag och drack min äppeljuice. And I was just waking Ari up.” sa jag och öppnade morgontidingen. “Julia.” sa Charlotte med ett fnys och skakade på huvudet och hällde sedan upp apelsinjuice till sig. “What.” sa jag och läste någon tråkig artikel om byggarbete.
Lite senare på förmiddagen
Vi hade gått ut till trädgården och försökt sätta upp några gungor. Charlotte var inte längre sur på mig och Bridget hade vaknat. När vi höll på och bygga och skrattade och skojade så att hela kvarteret hördefick jag syn på någon som stod på grannarna Maliks tomt och kikade hit. Jag släppte det jag höll på med och gick ifrån dem andra till killen som troligen var Zayn. “Hi.” sa jag och log mot honom. “Oh, Hi. I didn´t though anyone saw me.” sa han skyldigt. “It´s okey. What´s your name?” frågade jag artigt fastän jag nog redan visste svaret. “Zayn Malik.” sa han och kom fram. “My name is Julia Lamouthe.” sa jag och sträckte fram handen. Han tog emot handen och skakade den. “Nice to meet you Julia.” sa Zayn och log “Nice to meet you too” svarade jag.
Julias outfit är bara baserad på Tuvas outfit. Det är hon som tagit den snygga bilden och äger kläderna. Hon har en jättefin blogg som du kan kika in på om du klickar HÄR. http://tuvamalmo.blogg.se/ Så bilden är alltså hennes, och jag frågade innan om jag fick använda den. Men hoppas ni gillar delen och att Zayn nu kom in. Fast obeservera att One Direction INTE finns nu, dem har inte ställt upp i X-factor än. På tal om det, glöm inte att svenska X-factor börjar ikväll på TV4!
Chapitre 2 - The new house
Kategori: Allmänt
2010, Julia
Efter några timmar flygresa och ett stopp på Mcdonalds så var vi framme i Bradford. Det var kallt och himlen gav ett mörk ljus. Jag drog koftan tätare in till mig och kände mammas hand på min rygg. Vi stod och tittade på vårt nya hus. Det var ju inte fult.. men det var inte vårt. Det kändes inte bara rätt, jag ville stanna i vårt hus i Nice med mina vänner, fastän jag visste att vi nu inte längre ägde det. “Kom så går vi in, är ni inte nyfikna!?” frågade mamma ivrigt och gick mot dörren. Vi andra följde efter. När vi alla stod vid dörren öppnade mamma dörren och där inne såg det.. fantastiskt ut, tyvärr. Vi gick snabbt in och såg oss omkring. “Look, the fridge is already full!” sa Emanuel glatt när han öppnat kylen. Typiskt honom, alltid hungrig! Jag skrattade åt honom och gick mot vardagsrummet. “An aquarium!?” utbrast jag. Jag har alltid velat ha ett akvarium med en massa fiskar. Och ja nu fanns det ett enormt akvarium som var inbyggt i väggen runt en jättestor TV med en massa fiskar i. “Ja, vi vet ju att du gillar fiskar. Ni får döpa dem.” sa mamma och log mot mig. Emanuel och Ariadne kom in till vardagsrummet. Dem andra var redan här. “Thats coca, and that´s cola then!” sa Emanuel och pekade på två rödaktiga fiskar. “Haha, then this is Juliet and this is Romeo!” sa jag skrattandes och pekade på två fiskar som såg ut att pussas. “Då kan detta vara Edward och det Bella” sa Charlotte och vi började skratta. Jag tror nog att vi aldrig har bråkat på riktigt, även om vi är syskon. “Eftersom det är duetter som gäller så är det Jelly och det Beans!” sa Jaqculine och pekade på några lila fiskar. När vi suttit där i den jättelika soffan och döpt fiskar ganska länge så kom mamma in “Ska ni inte kolla på era rum?” frågade hon lite nyfiket. “Sure” sa jag. “Come here” sa hon och gick mot den långa trappan. Vi sprang före henne upp för trappan. Jag och Ariadne gick och öppnade en dörr där det stod Julia & Ariadne. Vi hade en fototapet med en bild på chokladmjölk som stänkte, på väggen mot dörren. Rummet var enormt och liksom avdelat med en stor bokhylla i mitten av rummet så vi fick som varsitt fast ändå ett. Golvet var vitt och glansigt och en stor vit papperslampa hängde i taket. Ett par jättelika fönster som släppte in jättemyckt ljus fanns över sängarna. Varsin dubbelsäng, jag hade muschtaser i olika färger oh mönster på mina sängkläder och Ariadne hade vitt med pastellfärgade blommor och båda hade en massa färgglada kuddar på. I bokhyllan stod en massa bra böcker och CD-skivor. Vi gick runt och tittade i vårt stora rum när jag hittade två dörrar till. “Ariadne, titta!” sa jag och nickade mot dörrarna. Hon stoppade tillbaka en bok och skyndade sig till mig. “Undrar vad det finns där” sa hon. “Kom igen så öppnar vi då!” sa jag och tryckte ner handtaget. Där fanns en stor walk-in-closet fylld med en massa fina kläder. Ariadne gav ifrån sig en litet skrik och gick genast in. “Undrar varför dem köpt nya kläder? Jag menar vi hade ju redan en massa.” sa jag medans jag följde efter Ariadne. “Hm, vem vet. Mamma och pappa är lite konstiga.” sa hon och skrattade. “Kan man lugnt säga” skrattade jag. Jag gick ut för WIC och öppnade den andra dörren. “ARIADNE, DET ÄR ETT BADRUM!!” ropade jag ifrån badrummet som fanns innanför den andra dörren. “Du behöver inte skrika” sa Ariadne i vanlig ton bakom mig. “ARI!! Du får inte skrämmas så!!” sa jag högt efter jag hoppat till. “Vilket stort badrum!” sa hon med ett skratt och brydde sig inte om att jag blev rädd. “Hur går det med Matt nu då?” frågade jag försiktigt. “Erhm, jag vet inte.” sa hon och jag ut från badrummet. Jag följde efter och satte mig bredvid henne på sängen. “Jag vet faktiskt inte!” sa hon och jag såg en tår rinna ner för hennes kind. Hon lutade sig mot min axel och jag höll armen om henne. “Du, du övertalade mig om att det skulle bli bra här. Så nu får du inte gråta!” sa jag bestämt. Hon satte sig riktigt och torkade bort tårarna och försökte le. “Jag är glad att du är min syster.” sa hon. Jag skulle precis svara henne när det knackade på dörren. “VEM ÄR DET!?” frågade jag. “EMANUEL!!” hörde jag Emanuel skrika utanför dörren. “KOM IN!” svarade jag. Han öppnade dörren och sprang fram mot oss. “Vad vill du lillkillen?” frågade jag kaxigt. “Jag tänker ignorera dig för att jag är för glad.” sa han och log kaxigt. Jag räckte ut tungan och rufsade om hans hår. “HEY!” Jag har faktiskt lagt ner tid på det!” sa han och försökte rätta till håret. “Jaha, synd” sa jag och rufsade om det igen. “Julia.” suckade Ariadne. “Men varför är du så glad då?” frågade jag. “Kom, så ska ni få se!” sa ha och tog våra händer, släpade oss till hans rum, öppnade dörren och sa, “Ta-da!”. “Wow!” sa jag när jag sett rummet. “It is really cool Em!!” sa jag och satte mig på sängen. Emanuel älskar ju Harry Potter, ja. Tapeten var Harry Potter “logan”, på den gråa fint bäddade sängen låg något som skulle likna sorteringshatten och en spindel. Sedan på andra sidan av rummet fanns ett skrivbord målat i rött och gult, gryffindors färger. Ovanför på en glashylla stod alla Harry Potter böckerna och filmerna i ordning. En massa saker som finns i böckerna/filmerna fast i kopia fanns utspridda över hans rum och under glashyllan hade någon bokstaverat expecto patronum i guldiga träbokstäver. “Yes, it´s like we are in the movie, almost.” sa Ariadne. “Look!” utbrast jag och pekade på en skylt utanför fönstret som pekade ut mot trädgården där det stod Hogwarts med svarta snirkliga bokstäver. “How cool isn´t this room!?” sa jag och reste mig upp från sängen. “Let´s see how Bri and Char´s room looks!” sa Ariadne och ställde sig i dörröppningen. Emanuel puttade bort henne från dörröppningen och gick före. Vi gick in till Charlotte och Bridgets rum där Jaqculine redan var. Det var ett stort brunt rum. På ena väggen fanns som ett stort hål i väggen format som ett moln. Där inne låg det en madrass, en massa kuddar och rosa fina lampor hängde i taket i “molnet”. Som en myshörna. Två vanliga sängar med rosa överkast och beigea, guldiga kuddar stod mot väggen bredvid. På ena kortsidan under ett fönster med utsikt fanns det ett långt skrivbord med svarta ben och glasskiva ovanpå. En snurrstol med rosafluffigt överdrag var inskjuten under skrivbordet. “This room is so.. cozy!” sa Ariadne och log. “Yes, we love it!” sa Bridget och slängde sig i sängen. “Jaqculine, let us see your room!” sa jag ivrigt till min mörkhåriga lillasyster. “Yes!”sa hon och gick mot hennes rum. Vi andra följde glatt efter. Hon öppnade dörren där hennes namn stod och vi möttes av ett stort ljust, frächt och ljust rum. “EUH MY EYES!!” utbrast Emanuel när han klev in i det ljusa rummet. “Yes, it´s so light!!” sa jag och kupade händerna över ögonen. “But it´s nice.” fortsatte jag. “JUL, ARI, BRI, CHAR, JAQ AND EME!! IT`S FOO..” hann mamma ropa innan Eme avbröt henne. “IM COMING IM COMING!!!!!” skrek Emanuel och sprang ner för trappan. Vi andra följde efter, fast lite långsammare och inte lika entusiastiskt som Emanuel. Killen älskar verkligen mat! När vi kom ner hörde vi mamma säga till Emanuel att han inte fick springa in trappan. Vi kom in i köket och där stod 8 pizzakartonger staplade och redo att tömmas. Vi satte oss vid matbordet, började skära upp varsin pizza och började sedan äta.
Hoppas ni gillar del 2 och att ni kan se hur rummen ser ut i era huvuden. :D Som ni ser har alla ett smeknamn men jag ville inte att Charlottes smeknamn skulle vara Lottie, så att dem blir ännu mer lika. Så därför är det Char. Och ja, Emanuel är lite som Niall. Zayn kommer snart att komma in, inte dem andra ännu. För som ni ser fel eller vill fråga, bara kommentera på! Och har du instagram och/eller twitter, följ mig gärna. Twitter: @INLOVEOFC Instagram: @fotograferskan
Detta inlägg är tidsinställt så nu är jag i skolan och studerar. :D
Chapitre 1 - I don´t want to go
Kategori: Allmänt
2010, Julia
Jag satt i mitt rum tittade ut genom fönstret. Det var en tidig februarimorgon och solen gömde sig bakom ett par mörka moln. Fågelmamman satte sig på grenen där boet fanns. Hon hade hämtat mask till sina ungar. Dem var helt ovetande om att dem skulle få nya “grannar”. Kanske inte för att dem skulle sakna oss men ända sedan fågelmamman och fågelpappan hade byggt ett bo utanför mitt och Ariadnes fönster hade jag tittat på dem varje morgon och ibland gett dem frön. Nästan som ett eget husdjur. Fast det var inte fåglarna jag skulle sakna mest, det var mina vänner. Mina tankar avbröts av en hög röst. “Julia!” gastade mamma nerifrån. “Yes?” svarade jag “We have to leave, now!” ropade hon ”I know” sa jag och kände en tår rinna ner för kinden. Jag hörde Ariadne gå upp för trappan och öppna dörren. “Hej.” sa jag tyst och fingrade på en tråd från min tröja. “Jag vet att du inte vill åka, det vill inte jag heller men vi måste. Det kanske blir bättre där?” försökte Ariadne uppmuntrande. “Nej, det kommer inte bli bättre där!” svarade jag ledset. “Vem vet? Jag hörde att en utav grannkillarna var i vår ålder. Zayn eller något tror jag att han hette.” “Jag bryr mig väl inte om någon Zayn!” utbrast jag förtvivlat och sprang in till badrummet. Jag stängde dörren men lät den vara olåst. “Julia, snälla. Kan du inte försöka? För min skull, snääälla?” frågade hon sött och jag kunde nästan se hur hon lade huvudet på sne, tittade med sina bruna vackra ögon och viftade med dem otroligt långa ögonfransarna. “ Okej då, men jag kommer inte att njuta.” sa jag buttert och hörde Ariadne skratta åt mig och sa “Ingen har sagt att du ska njuta”. Jag öppnade dörren, tog min dator och gick med Ariadne ner. “Äntligen Julia!” utbrast mamma när hon såg mig komma ner för trappan. Mamma, pappa, jag, Ariadne, Charlotte, Bridget, Jaqculine och Emanuel satte oss i bilen och körde bort från vårt hus. Från Nice. Från Frankrike. Eller i alla fall till flygplatsen. Nu skulle vårt liv börja om på nytt.
Det allra första kapitlet på den nya novellen! Hoppas ni gillar det och längtar till nästa. Del 2 är redan färdigskriven och kommer att komma upp snart, eller imorgon. Kommentera när du tycker jag ska lägga upp det! ;) Som ni ser blandar dem svenska och engelska hela tiden och kommer nog att göra det i dem flesta delarna. Jag vet att dem också borde prata franska men jag kan bara några ord och meningar och vill helst veta vad jag skriver. :D Är det något du inte förstår eller vill fråga eller kanske bara slänga in en snäll kommentar är ni mer än välkomna att göra det! //Hedda xx
